Den 11 juli 1995 inträffade det värsta folkmordet på europeisk mark sedan Förintelsen under andra världskriget. I den lilla staden Srebrenica i östra Bosnien-Hercegovina mördades brutalt 8 000 framför allt muslimska pojkar och män av soldater från den bosnienserbiska armén. De 600 holländska FN-soldater som fanns på plats i Srebrenica 1995 misslyckades med att ge skydd till de bosniska muslimer som sökte sig till FN-posteringarna medan den bosnienserbiska armén ryckte allt närmare. Holländarna valde att kapitulera efter förhandlingar med den bosnienserbiske överbefälhavaren Ratko Mladic, som fortfarande idag befinner sig på fri fot.

Vi vet alla vad som hände sedan. Kvinnorna och barnen skildes från männen och bussades bort. Männen avrättades. Fram till idag har uppemot 6 500 personer identifierats bland offren, men många oidentifierade kvarlevor av kroppar återstår att undersöka. Srebrenica skrevs in i Europas allra mörkaste historia och rättsprocesser har länge pågått i Haag genom FN:s krigsförbrytartribunal för det forna Jugoslavien. Tribunalen har i ett flertal domar definierat massakern vid Srebrenica som folkmord. Srebrenica var och är ännu ett bevis på att Europa måste samarbeta mer, ägna mer tid åt att tidigt identifiera uppblossande konflikter, ta ett större ansvar vad gäller krishantering och kunna bidra med stridsgrupper när våldet är ett faktum.

Just nu pågår inom Europeiska unionen ett gediget arbete på denna front för att skapa handlingskraft. Genom Lissabonfördraget har EU fått en starkare global roll med en utrikestjänst och utrikesminister, den höge representanten Catherine Ashton, som skall stå upp för EU:s värderingar globalt. Detta behövs i en värld där endast drygt varannan person lever i fullt fria demokratier. Utmaningarna är stora också i vårt eget närområde – krisen i Georgien sommaren 2008 är ett exempel på detta. Det tyngsta verktyget som skapats av EU här är EU:s krishanteringsstyrka. Beredskapsansvaret för styrkan kommer att växla mellan medlemsländerna. Inom alliansen är vi glasklara med att Sverige aktivt skall delta i denna. Därför säger alliansen ja till att Sverige skall leda styrkan 2011 och är mitt uppe i förberedelserna för att axla detta ansvar. De rödgröna säger lika tydligt nej.Vi skall vara medvetna om att styrkan upphör att existera om Sverige hoppar av, eftersom Sverige står för 1 600 av de 2 200 soldaterna. Konsekvensen blir att EU:s krishanteringsförmåga försvagas avsevärt under 2011. Under tio år har EU genomfört 22 fredsinsatser på tre kontinenter. Sverige har bidragit till samtliga dessa insatser och tillhör EU:s absoluta kärna när det gäller att ta ett aktivt ansvar för krishantering. EU-stridsgrupper kan stoppa framtida Srebrenica, se till att de aldrig blossar upp och lugna ner eskalerande våldssituationer. För alliansen råder ingen tvekan. Sverige har spelat en roll och skall fortsätta att ställa upp för EU:s viktiga arbete för att förhindra folkmord.

Birgitta Ohlsson, EU-minister