Vi i folkpartiet liberalerna presenterade en rapport om äldres rättigheter under Almedalsveckan. Egentligen självklarheter som redan borde vara norm i Sverige, men tyvärr inte är det. Här är de tre krav som jag tycker är allra viktigast.
1. Ut och gå-garanti. Rätt för den som bor på ett äldreboende att komma ut i friska luften varje dag. Samma rätt ska gälla för den som har hemtjänst och behöver hjälp för att komma ut.
2. Välja mat-garanti. Rätt för den som bor i äldreboende eller har hemtjänst att välja mellan olika maträtter.
3. Parboendegaranti. En parboendegaranti ska ge äldre par rätt att bo tillsammans, om de så vill, i ett äldreboende, även om deras vård- och omsorgsbehov skiljer sig åt.
Jag som jobbar med biståndsbedömning har lite åsikter om detta, då jag ser vilka fördelar och nackdelar som kan uppkomma i dessa frågor.
1) Ut och gå garanti – tror jag helt klart på. En viktig sak är att också de som bor på särskilt boende/vård och omsorgsboende får ett beslut på vilket bistånd man har rätt till när man bor där, på samma sätt som de som bor i eget boende med hemtjänst. Men lika viktig som ut och gå är social tid, som vårdtageren själv kan utforma, tex baka en kaka eller lösa korsord ihop.
2) Också en fråga värt att lyfta. Med kyld mat som många kommuner väljer är detta redan möjligt i dag, men det finns många åsikter om den kylda maten i dagsläget.
Välja mat på boende är en ekonomisk fråga, men borde utredas vad det skulle kosta att erbjuda två eller tre alternativ varje dag. Samtidig är frågan om varm mat överlag en viktig fråga.
3)Den mest kniviga frågan. I kommunen där jag bor tillämpar vi parboende i stor utsträckning om paret själv vill. Problem uppstår dock när den ena har behov av demensvård. För hur ska det lösas ?
Att båda flyttar in i ett somatisk boende ? Och riskera att ha vårdtagare som rymmer eller skadar sig och andra ?
Ska det handla om att bo i samma lägenhet krävs ombyggnad för många äldreboenden, speciellt om hjälpmedel som tex lyft behövs.
Ska båda två flytta till demensboende? Med det etiska dilemmat att låta människor utan demenssjukdom ta upp demensplatser.
Sedan frågan vad som händer som den med behov av demensplats dör före sin partner ? Vad händer med partnern då? Ska den få bo kvar i sitt hem ? Eller behöva flytta ? Det gäller i och för sig om man flyttar till somatisk boende, men blir inte lika tydligt som i demensboendet ?
Vad händer med demensvården som blivit allt mer professionell allt eftersom kompetensen ökar ?
Eller är lösningen att göra nya typ av äldreboenden där man bor i egna ”lägenheter” men bor på samma boende ? Där det finns lägenheter för de som har behov av vård och lägenheter för de partner som vill bo tillsammans med sin sjuka livskamrat ?
Det är bara några av de frågeställningen som dyker upp i mitt huvudet när jag läser ditt inlägg.
Och som förstagångsväljare i Sverige (blev svensk medborgare för 2 år sedan)är jag nyfiken på hur ni har tänkt lösa problemen runt de löften ni ger ?
Vill du veta mer får du hemskt gärna maila.
/Karin